tisdag, april 1

Fanatikernas marsch

The urge to save humanity is almost always only a false-face for the urge to rule it.
H L Mencken

En läsvärd artikel är "March of the zealots" eller "Fanatikernas marsch". Den sätter in klimatfrågan i ett större perspektiv. Här följer en fri översättning av några delar av den. Kanske inte en perfekt översättning - tiden medger inte det. Läs gärna originalet. För den som undrar vad en zealot är.
------------------------------------------------
Varje tid har sin dominanta klass. Nu har vi fanatikernas och trosivrarnas tid. För tjugo år sedan betraktades de som excentriker men nu har de blivit tillåtna att påverka vardagslivet för gemene man på en nivå som saknar motstycke.. När Bernard Levin först identifierade det nya fenomenet EFF (Enstaka Fråga Fanatiker) trodde många av oss att det var ett slags skämt eller som mest irritation. Nu är skämtet över oss. På kort tid har de gått fram från att vara en ignorerbart otyg till att i praktiken vara en gren av regeringen. De initierar lagar och föreskriver skatter. De bildar en stor och formlös samling av överlappande organisationer, förenade och definierade av målen för deras hat (industri, tobak, alkohol, fetma, kol, kött, salt, kemiska ämnen i allmänhet, radiovågor etc.) Deras framgång har på kort tid blivit en av de mest märkliga fenomen i mänsklighetens hela historia.
............
Likaledes är journalistiken ett lågvattenmärke. Ju mer de ivrigt deklarerar sin professionalism ( i motsats till de avskyvärda bloggarna) ju mindre bevisar de det. Undersökande jounalistik är död och borta. Politiker, media och fanatikerna lever i ett mysigt symbiotiskt förhållande. Politiker och journalister är bekväma medan fanatikerna är hyperaktiva. Det gör livet lätt för poltiker och journalister om de får färdigskrivna texter som fanatikerna bara är alldeles för villiga att ta med i sina rikliga pressreleaser. Du kan se tydliga exempel på detta genom att jämföra olika tidningars täckning av en kampanj. Artiklar skrivs med byline av en eller flera journalister, men ändå är ordvalet identiskt i olika tidningar. Ja, det får en att undra hur många journalister, speciellt miljöjournalister, som rättfärdigar sina löner när man tittar på det magra resultatet av egetskrivet material över en vecka. På samma sätt är politiker alltför glada att tala från färdigskrivna papper.
.............................................
DEN STORA SAKEN
Den gemensamma nämnaren i dessa fanatikers kampanjer är:
* Skapandet och vidmakthållandet av en myt
* Ignorera all bevis som motsäger myten
* Ad hominem attack på motståndare
* Uppmana auktoritära regeringar att införa skatter och begränsa individuella friheten
* Främjande av begränsningar och restriktioner som uppfinns utan någon bakomliggade orsak
* Stå i maskopi med etablerade medier
* Förstöra vetenskap och dess metoder
* Borttagande av saker som gör livet uthärdligt
* Göra några människor mycket rika medan göra det fattigare för de flesta

De (fanatikerna min anm.) kommer inte att bli nöjda förrän du huttrar i en grotta drickande tunn välling.

Den största av alla dessa rörelser, rikt på alla egenskaper ovan, är den ekoteologiska som har omvandlats till ett antikoldioxid korståg. Det är ett världsomfattande fenomen som har en aldrig tidigare skådad storlek och kraft. Demoniseringen av koldioxid, grunden för allt liv på jorden, kan bara förklaras som ett religiöst fenomen. Dess fullständiga perversion är dess attraktion: för tro kräver ett element av orimlighet. Det kräver ingen religion för att tro att äpplet faller nedåt från trädet. Koldioxidkampanjen är toppen på den rörelse som startade anspråklöst med de tidigaste införandet av politisk korrekthet.

När världen trodde att den nya högern var på uppgång under Reagan-Thatcher åren var det den Nya vänstern som tyst växte i styrka. Som en snöboll som rullar nedför en kulle tog den upp massa under vägen. Organisationerna var många och varierande. De karakteriserades av de saker de hatade (industrin, kapitalism, fria marknader, borgerlig självgodhet, öppen forskning etc.)

En signifikant utveckling var framväxandet av konceptet politisk korrekthet. Som Orwell hade förespått var kontroll över språket nyckeln till politisk makt:

Set du inte att hela syftet med Newspeak är att begränsa området för tankar? Till slut ska vi göra tankebrott omöjliga genom att det inte finns några ord för att uttrycka det

Det började införas strikt på amerikanska universitet och när det spreds blev det inte bara införd på ordval utan även hypoteser (som global uppvärmning) och saker (såsom salttabletter). Det blev det medel (politisk korrekthet min anm.) som förbjöd även diskussionen av det som var hatad av Nya vänstern. När etablerade media infiltrerades och togs över infördes en rigorös frivillig självcensur.

Hypotesen om globala uppvärmningen (AGW min anm.) var en gudagåva för Nya vänstern. Den gav medel att attackera industrin och kapatalismen genom en väsentlig del av vårt moderna samhälle - energi. Den som ifrågasatte dogmat blev offer för förolämpningar och hot inkluderande smaklösheten att bli jämförd med förintelseförnekare. Alla realistiska förslag att utveckla fungerande energikällor förkastades envist av det gröna nätverket, medan idiotiska sådana, som vindkraftverk, uppehålls genom regleringar och subventioner. Som bonus tar det bort den fria marknaden. Det finns närliggande områden som biobränslen som inte bara hotar världen med "greenflation" utan också svält.

Över allt detta svävar Al Gores figur, övermänniska och med glupande pengaaptit. Om han bara kunde visa sig på en cykel istället för sitt privata jetplan (eller betala en sexsiffrig straffavgift för sina återkommande hätska utfall eller debattera istället för diktera) skulle han få någon trovärdighet bland de få som resonerar. Det är emellertid i de troendes natur att vända ett blint öga till defekterna av sina egna demagoger.
..
Globala uppvärmningen har nu kommit till stadiet när det bara vidmaktshålls genom medias självcensur. Om allmänheten fick reda på skandalerna omkring insamlandet och bearbetningen av data, eller att det inte har funnits någon detekterbar uppvärmning senaste decenniet, skulle rörelsen dö ut; men det gör dem inte, så det kommer inte ut. Den (AGW min anm.) har blivit den kraftfullaste myten i mänsklighetens historia och som kommer att skicka mycket av världen in i en spiral av ekonomisk nedgång. Den är en svag hypotes som stöds av dåligt konstruerade datormodeller och data från slarviga mätningar som behandlats tveksamt.
---------------------------------------
Avslutar med ännu ett Mencken citat:

Men become civilized, not in proportion to their willingness to believe, but in proportion to their readyness to doubt.

, intressant.se

11 Comments:

At 01 april, 2008 16:30, Anonymous Knutte said...

Tack för att du publicerar dessa, i vår tid, mycket viktiga rader.

Hoppas många tar del av texten. Även en och annan politiker och journalist.

Att flera hjärnor ibland kan komma på mer förnuftiga saker en en ensam dito är väl känt.
Dock måste vi i sammanhanget hålla i minnet att många hjärnor som interagerar på ett felaktigt sätt kan skapa ren dumhet. Kollektiv dumhet är värre än enskild dumhet, enligt min uppfattning. Och mycket farligare.

Vänliga hälsningar

Knutte

 
At 01 april, 2008 19:02, Blogger ianric said...

Men inte känns det väl helt nytt? Det är inte så lite 70-tal över det hela. Media har förvisso en annan roll i dag, men kommuniströrelsen då är ju i mycket en förlaga till dagens klimatkyrka. Törs man hoppas att klimatkyrkan går samma väg och splittras i fundamentalistiska fraktionsstrider? Men vi kan gärna hoppa över gröna-armé-fraktionen. Den delen skall helst stanna i Crichtons eminenta bok "State of Fear".

 
At 01 april, 2008 19:52, Blogger Per Welander said...

ianric: En stor skillnad mot 70-talet är att politikerna idag anammad miljövänsterns politiska syn. Lyssna på Andreas Carlgren så lär du bli skrämd.

Under murens och Stasis tidevarv var det svårt att frälsa svenskarna till att bli kommunister. Allt eftersom sanningen om kommunismen kom fram så vittrade sekterna sönder.

Det som så småningom kan död på klimatalarmismen är om temperaturen börjar falla rejält. Någon hjälp att publicera sanningen kommer media och politiker inte att bidra med.

 
At 01 april, 2008 21:33, Anonymous Anonym said...

Tack för Din givande blogg i allmänhet och den här artikeln i synnerhet!
/ LH

 
At 02 april, 2008 00:23, Blogger Jonas N said...

Per

Den relevanta jämförelsen är nog snarare den lätt flummiga och även euforiska rörelse som skulle skapa en bättre värld genom 'sociala projekt' (socialism) som kulminerade 1968-70.

Där fanns godtrogenhet, den varma känsla av att 'vara på rätt sida' att få 'tillhöra ett större sammanhang' och att få vara med och 'göra nåt gott för världen'. Där fanns också känslan av fienden, som är få till antalet, men har ekonomiska resurser och bara drivs av hänsynslöshet och profithunger.

Skepsisen mot kommunismen kom senare. På 60-talet hade ännu inte vetskapen om alla vidrigheter siprat ner till folk. Dels fanns ju bara statstelevisionen vilken talade lyrsikt om dom nya sociala samhällsbyggena, och deras landvinningar runt om i världen. Och i ärlighetens namn var DDR, Kuba, Kina, Östeuropa osv ganska unga experiment som många fortfarande projicerade sina dreömmerier på.

Den tid du beskriver kommer efter denna epok. Och klimatalarmismen har ännu inte nått statusen av att rendera allmäns skepsis och tom aversion av de mer insiktsfulla.

Men det kan vara på väg. Saker och ting gör fortare nu än på 70-talet. Journalister må vara hopplöst inkompetenta, och dessutom lättfångade för vänsteridéer om globalt dikterad planekonomi.

Men inte av egen övertygelse och eftertanke, utan bara för att det 'känns så rätt just nu'. Det är sällan journalister klarar av att argumentera själv för en ståndpunkt. De klarar ju knappt av att ställa en relevant motfråga mot flummeriet.

I USA har redan ett antal (inte många, men ändå) journalister börjat utmana C02-religionens profeter med skarpa frågor.

Profeterna klarar sig hyfsat väl iom att de fortfarande har mer medhåll än kritik. Men att kritiken vädras och formuleras skarpt gör ju dels att konsensussnacket plötsligt blir inte bara tomt utan visar sig vara falskt.

Amerikaner är i regel bättre på att vara skeptiska mot överhetens påfund och påbud. Och den skenhelige charlatanen Al Gore gör nog mer skada än nytta för AGW-sidan i debatten.

Politiker och advokater är inte väl sedda bland vanligt folk. Och om de dessutom uppenbart försöker manipulera folk till att ge upp sin frihet väcker det nog än mer ilska.

Diverse TV-evangelister har förstås sina trogna (och lättlurade) fans som gladeligen göder dessa med sina besparingar.

Men att översätta samma koncept till federal (och tom global)politik låter sig inte göras. Inte ens om media och Hollywood hakar på så länge vinden verkar blåsa åt samma håll ...

 
At 02 april, 2008 07:32, Anonymous Anonym said...

Senaste veckorna har en vision värre än vad man kunde föreställa sig målats upp.
Den går ut på att varken fru Clinton eller Obama blir nominerade som Demokraternas presidentkandidat.
Utan som en kompromiss - Al Gore!

Då, du Per!

Olaus

 
At 02 april, 2008 12:22, Anonymous Anonym said...

Det vore synnerligen intressant att uppleva hur Al Gore skulle klara att tvingas ta ansvar för konsekvenserna av sina krav på minskning av koldioxidutsläpp. Hela denna sorgliga historia skulle kanske självdö med honom på presidentposten.
/ LH

 
At 02 april, 2008 13:31, Anonymous Steve said...

Det är, som Olaus säger, inte omöjligt att Al Gore blir presidentkandidat. Igen. Minst 90 % av svenskarna tror att en demokratisk åsna blir president, om de som svarar på enkäter i bladen är någorlunda representativa. Den som inte har något emot elefanter kan då kasta en blick på RealClearPolitics.com - förstasidan eller översikten över nationella enkäter. Den just nu senaste, Rasmussen, ger McCain ett försprång på 6% över Obama, och 7% över Clinton.
-- För att känna till sådant måste man förstås läsa bloggar. Våra media berättar inte om sådana opassande resultat.

 
At 08 april, 2008 09:08, Anonymous Anonym said...

Jag har under en tid läst vad som skrivits här och är böjd att hålla med om det mesta. Jag har även läst boken "De kylande stjärnorna"

Men var är problemet? Måste vi ändå inte ställa om pga peak oil och för att undvika att vi hamnar i kris pga utpressning av oljeproducerande länder. Alla med politisk insikt inser att det är mindre önskvärt att vara beroende av instabila diktaturer i en region som kan explodera vilken dag som helst.

Om sen politikerna medvetet vilseleder oss eller själva är förda bakom ljuset är svårt att avgöra. Jag har dock lite svårt med tanken på storskaliga konspirationer. De hör hemma i teoriernas värld och är inte mer sannolika än koldioxidens påverkan.

Författarna till den ovan nämnda boken skriver dessutom att det visst inte finns någon orsak att släppa ut växthusgaser i onödan och att vi visst måste ställa om, men av rätt orsak.

Något som däremot är rätt klart är att biobränslen är mindre lyckat förutom till lokal småskalig uppvärmning.

Apropå religiös prägel på debatten, jag tycker att vissa motståndare gör en motsvarande polarisering och det befrämjar inte en seriös och trovärdig debatt.

Lars

 
At 09 april, 2008 20:11, Anonymous Anonym said...

Ja du Lars, sanningen är ju verkligen inte viktig, det viktiga är ju att vi gör -rätt- även om det bygger på en lögn. Att låta populasen få ta del av skälen till beslutens innehåll när man beslutar så mycket så möjligt över deras huvuden det är sannerligen inte tillrådligt.(Ironi)

olof den andre

 
At 23 maj, 2008 20:31, Anonymous Jonas said...

Det du beskriver lite som 1984, det vanliga folket får mindre friheter, men samtidigt som de styrande får det bättre och bättre!
Upptäckte moderna myter idag! Jag vet inte om ud har publicerat något om att glaciärerna i Norge växer?

 

Skicka en kommentar

<< Home