lördag, oktober 14

Myten om fetma

Har du några kilos övervikt och känner att du måste banta? För att bli friskare och få bättre hälsa? Fel , fel - fetma och vikt är huvudsakligen en kulturell konstruktion och har inte mycket med hälsa att göra. I alla fall enligt Paul Combos i hans bok the Diet Myth. Studerar man den vetenskapliga litteraturen går åsikterna isär men huvudlinjen är att det finns ingen starkt samband mellan vikt och kortare livslängd. Såvida du inte är extremt överviktig eller underviktig.

Kvällstidningarna är fyllda med artiklar hur man ska banta, se exempel Aftonbladet, Expressen. Hollywoods filmstjärnor är trådsmala, fotomodellerna anorektiska, ingen TV-reporter är överviktig, framgångsrika företagsledare (speciellt kvinnliga) är aldrig överviktiga. Vi matas ständigt med myten om att övervikt är dåligt och slankhet är bra. Till stor del är det en klassfråga. Lågutbildade har högre vikt än högutbildade. Inte konstigt att många vill banta och se "vackra och framgångsrika ut".

Om du är fet blir du diskriminerad - det är en bra anledning till att gå ner i vikt. Svårare att få jobb, partner etc., Men detta är en kulturell fråga. I andra kulturer gäller inte alltid detta. I Sverige härskar bimbo-kulturen och du får beröm av vänner om du går ner i vikt. Hela denna kultur bidrar också till att unga kvinnor ofta får ätstörningar.

Måttet BMI används ofta för att avgöra hur man har övervikt eller inte. BMI definieras som BMI=(vikt kg)/(längd*längd). Men i den vetenskapliga litteraturen stämmer bilden inte alltid med den media ger. Tvärtom. Många studier visar att undervikt (BMI < 18) ger en dålig prognos för överlevnad. Bäst är det att vara något överviktig (BMI mellan 25-30). Ett exempel är en av de största studierna som gjorts - i mitten på 80-talet i Norge där 1,8 miljoner människor var med. Den högsta medellivslängden 79,7 år fanns i gruppen med BMI mellan 26 och 28. Har du ett BMI större än 25 kallas du som överviktig. Den lägsta medellivslängden fanns i gruppen med BMI mindre än 18. Många andra studier kommer fram till liknande resultat. Om du är extremt överviktig (BMI > 35) eller undervikt (BMI < 18) ska du oroa dig för din hälsa annars inte. Sen finns gruppen som yo-yo bantar, dvs går ner och upp i vikt, de verkar vara i farozonen.

Bantar- och viktindustrin omsätter miljardbelopp för att lura folk att gå ner i vikt. Detta till ingen nytta eller ökad risk för för tidig död. En av farorna med bantning är att den oftast misslyckas. Du kommer snart tillbaka på samma vikt eller ännu högre.

Det finns oftast ingen anledning till att banta för din hälsas skull. Detta gäller även sjukdomar som cancer där tvärtom risken minskar att få cancer med ökad BMI, se exempel här.
Även för hjärtsjukdomar och diabetes finns ingen ökad risk. Man blandar ihop korten fetma och motion i många undersökningar. T.o.m. Folkhälsoinstitutet tar upp övervikt som ett problem, se här.

I räätvisans namn ska sägas att forskarna inte alls är överens. Precis som i klimatfrågorna går åsikterna starkt isär. Svårigheten är att isolera vikten som variabel parameter och hålla de andra stilla. Om t.ex. överviktiga motionerar mindre kan det verka som övervikt är farligt medan det i själva verket beror på mindre motion.

Sen gäller att bästa investeringen för en god hälsa oavsett vikt är:
1. Sluta röka
2. Motionera regelbundet
3. Är balanserad näringsriktig kost

Vad vi vet är att vi genomsnittligt ökar i vikt och att medellivslängden ökar. Exakt vad detta beror på är svårare att konstatera. Det går inte av detta att säga att vi lever längre därför att vikten ökar.

[Uppdatering] Fick ett mail från en läsare som bad mig recensera boken "the Diet Myth".

Boken får *** av *****. Första delen är intressant, vetenskaplig, saklig och väcker de nödvändiga frågeställningarna. Just därför att den på vetenskaplig grund går emot "koncensus" gör den extra läsvärd. Svårigheten är att området fetma och övervikt är gigantiskt stort. Författaren är advokat vilket inte är en nackdel när det gäller att pröva bevis. Sen kommer författaren in på de politiska, ekonomiska, kulturella frågorna samt de enskilda fallen. Slutet blir lite långrandigt och svamligt vilket drar ner betyget. En del skvaller finns med om fetma, Hillary, Clinton och Lewinsky om man är road av det. Men läsvärd är boken.

Andra bloggar om: intressant.se

1 Comments:

At 12 december, 2006 15:12, Anonymous Anonym said...

Delar ditt omdöme om Campos bok, han är som bäst i början men tappar fokus.
Vill även tipsa om en annan bok i ämnet:
http://www.timbro.se/bokhandel/books.asp?isbn=917566576X

 

Skicka en kommentar

<< Home